Två dikter av signaturen EH
	Hjälplös såsom ett höstlöv     kastas jag fram och tillbaka     mellan hopp och förtvivlan     Dina händer smeker mig varsamt     för att sedan frysa till is     likt ett monument över din själ     Ena dagen flyger jag högt     sida vid sida med dig     Dagen därpå tar du tag i mig     och kastar mig till marken     med en likgiltig blick     Likt en spillra av mitt forna jag     kämpar jag mig upp på knä     Jag kommer inte längre     då båda mina anklar är brutna

		Ansikten förstenade i bruset Av människor och vardag Så snabba rörelser I skydd av anonymiteten Tunnelbanevagnen gnisslar smärtsamt Och jag ställer mig upp En blick i glasrutan från någon När jag skyndar av Husfasader tätt, tätt Och grå avgaser i vintermorgonen Färgar även denna dag I mitt liv. storstadsliv