En diktsvit på fem dikter av Vera Vignelo, min syster.
Scrolla nedåt... 

 
Jag tror Gud sov den natten
då stjärnorna slocknade
en efter en.
Och det blev ett stort mörker.
Då fann ingen tro, inte ens tvivel,
ingen nåd, bara en väntan.
Getsemane och Eden skövlade,
Änglar störtade till demoners rike.
De förrycktas viskningar.
De betrycktas ängslan.
Gryningens återkomst
och obarmhärtigheten.
Gud vaknar till en ängels skratt.

  
 

De dröjande stegen
längs havsbotten,
en viskning krusar ytan,
du stannar upp
lyssnar andäktigt,
Då en plötslig solstråle
bryter igenom,
fixerar din pupill
färgar iris
Du glider vidare,
djupare
söker en sten
att hugga ett hålrum ur,
omsluten vila,
nära havsbotten
Med ögonen riktade
mot yta, ljus och himmel

  
Kraniet tätt intill huden
ögonhålornas blomning
Kaffe och rabarberkaka
och vår odödlighet.
leende förändras till grin.
Vågar du möta din spegelbild
helt oförberedd?
Vad förråder jag
eftersom jag så får
känna din skräck?
Så gick de vise männen vilse
och änglarna sjöng falskt
för herdar någon annanstans
och Judas blev en mycket gammal man
som inte visste vad det är att förråda.
Gudasonen levde sitt liv i skymundan.
Hans brist på övertygelse förhindrade kallelsen
och ingen sanktionerade hans inre hemsökelser
av änglar och demoner
som viskade att han skulle dö
för att frälsa världen.
Så gick vi alla vilse i vårt sökande
och en profet uppstod i vår tomhet.
Den verkligt vise
ville inte gå före någon enda av oss
och ingen ville trängas med guds moder
mer än djuren.
En enda stjärna tänds och slocknar och tänds.
Säg, vart går vi nu?

Nästan fyrtio år i öknen.
Kameler skrider fram som i trance,
papegojorna sitter och skränar och jag samlar
på deras tappade vingpennor.
Jag ska skriva på skärvorna
av de sönderslagna stentavlorna.
Guldkalven
har rymt.
Ingen dansar sedan den försvann.

Länge redogjorde jag för min törst
utan att du fördenskull gav mig att dricka.
Naturligtvis blev jag extrem.
Vad annat kan man bli i extrema situationer?
Vissa nätter räknar jag sanskorn
och mumlar meningslösheter.
Vem som helst kan se hägringar
efter fyrtio år i öknen.

Jag blir en dåre och följer första bästa kamel.
 

 		   

 

 

 

 




 

 

Jag ger dig tillbaka,
du föll som från bergets högsta topp.
Våta löv blundar för nattens skuggor.
I silkesljus var du för mig


en räddande ängel.
Stora ting skall komma
för de som är små.
Är du en av dem?

 





8

   





 

 

 

 

a